Veronica

handduk
badkläder
solkräm
korts och sånt
tvål
VI läser + böcker
tågtiderna
anteckningsboken
biljetter
13€
kittlet i magen
frukost

Och snart är det bröllop!

Det dumma med att komma på saker är att man kan glömma dem.

Överdriva för sakens skull.

Blanda bort allvaret.

Det finns så många koder. Hemliga koder, och jag är den enda som kan knäcka dem. Jag är kung. Och efter det känns det bara sorgligt.

Kanske är det bättre när man kan dela. Så därför: Pricken, cykla är att vara glad.

Fast jag inte cyklar.

På Villavägen och det känns som jag flyger, sen landar jag. Men det är okej.

Varje timma ändras det. Nu är det mest jobbigt, nyss var det bra.

Och vad gör jag för att det ska bli bättre? Jo, ringer.

Äh. Det går nog över. Och annrars vet jag lösningen.

Nu ger jag upp.

Det blir inte bättre såhär. Ska göra något bra av det istället. Ha en plan. Veta vad jag vill. Och lite vet jag, för lite har jag tänkt.

Frågan är var, och när.

Mellanplanerna är mer suddiga. Ska ändra det. Men jag känner mig inte helt handikappad. Med lite tålamod och fantasi fungerar det rätt bra. Ska lära mig att sluta nicka och börja fråga.

Telefonskräcken börjar släppa.

Tävlingar. Vara ute en hel dag och vänta. Vänta vänta vänta. Och sedan händer det något, heja heja heja, så är det över.

Huttra lite. Äta matsäck. Ha regnkläder. Termoskaffe. Sen komma hem kall men glad. Trött och varm i ansiktet.

Den perfekta lördagen.



Jag har saknat det.

Så blev det fånigt igen

Oj.

Du förstår du inte vad jag säger
För det jag säger är inte samma sak för dej
Och jag hinner bara börja
Men inte förklara
Inte knyta samman
(Oflexibelhet är det)

Men det är inte mitt fel

Så jag försöker igen
Och igen
Igen
Och igen
Igen
Men det fungerar ändå inte

För jag känner det
och jag ser det framför mig
Våra olika nivåer
Jag ser dem, båda
Men det gör inte du.

Du förstår inte vad jag menar

Det spelar inte så stor roll hur det blir
Inget spalar roll hur det blir
För det blir nog bra i alla fall
Och att det blir, vad det än blir
Är det viktiga

Tydligen hade jag kommit på något halvsmart
Och jag hade skrivit ner det
På samma sätt som jag skriver halvsmartingar
Och nu minns jag inte
Inte
Inte alls

Det gör mig orolig

Vi skulle verkligen bli överlyckliga om det skrevs på danska istället för svenska.

Ingen idé när det är såhär.

Men varma koppen är lite mysigt och får mig att tänka på mormor. Hon kommer bli glad.

(men, det beror på att möjligheten råkar finnas när jag tänker och mitt huvud inte klar att låta bli det här, när jag har möjlighet att släppa det)

Så:

• Det är inte kommunikation, det är information
  och resultatet är två paralella monologer.
  Men vad skulle vara sämre med det?
  
  
• Det som verkade bli en händelselös röra av misslyckade planer
  blir inte alls så
  Istället hakar de små bitarna i varandra och bygger helt naturligt en stadig ny plan
  samtidigt som den gamla faller

Och jag önkar att jag kunde på riktigt. Vissa saker tror jag skulle bli bättre och fina på det andra sättet. Men jag kan inte helt än, de är bara osäkra tankar, idéer om hur det skulle kunna vara. Men när jag tänker på det ändras också det gamla sättet.

Och det är synd när man inte kan.

Men det går att lära sig, oftast

om man inte hamnar i mitten.

Så lätt och tydligt

"är nu vänner"

Men gränser finns det.

Och vrianter.

När jag behöver en påminnelse
Något som petar mig i sidan och säger: du ska inte vara såhär, fattar du väl
Och så tittar jag på det lite, och det blir bättre
Det gäller bara att bestämma att det är jag som bestämmer
Och det gör jag
För vem skulle annars göra det
Och hur skulle det gå då?




Skulle är ett knepigt ord.

Blyerts > stift > bläck > finpennor