Slöseri

Nu ger jag upp.

Det blir inte bättre såhär. Ska göra något bra av det istället. Ha en plan. Veta vad jag vill. Och lite vet jag, för lite har jag tänkt.

Frågan är var, och när.

Mellanplanerna är mer suddiga. Ska ändra det. Men jag känner mig inte helt handikappad. Med lite tålamod och fantasi fungerar det rätt bra. Ska lära mig att sluta nicka och börja fråga.

Telefonskräcken börjar släppa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0