Beirut

Jag tror min kära mor skulle placera dom i gnäll-musik facket. Det är inte därför jag tycker om dom. Ponnyn har bra smak.

Nu ska jag göra en undersökning om skivan hinner ta slut innan jag har diskat klart eller inte. Frågan är om det jag som är långsam eller om berget med disk är för  stort.

En annan intressant sak är att jag alltid gör saker som jag absolut inte behöver göra (som det här) när jag ska diska, eller plugga för den delen. Jag måste lära mig att stå emot.

Mer mer mer!

Två timmar om dagen räcker men det är härligt. Bylsa på sig massor av bra kläder, snöra på sig kängorna, dra isdubbarna över huvudet och sedan med vinden bitandes i kinderna och solen i ögonen glida fram. Sen vänder man och allt blir plötsligt extremt lätt. Isen är spegelblank och skridskorna lite slöa så att man halkar till ibland, men bara lite. På några minuter är man tillbaka där man började och över allt är det små röda, svarta och blå prickar, gubbar och tanter, ensamma eller tillsammans, med eller utan stavar, någon hund som rusar på allt vad den kan då och då. Bara skären man tar är det man hör. Perfekt.

RSS 2.0