Veronica

Jag skulle nog sluta blogga. Det är lite som en dålig vana, bara man låter bli ett tag så är man inte beroende längre. Det är som att spela tetris, när man är inne i det tänker man på kombinationer av klossar när man är på väg att somna, då allt känns som en dröm fast man är vaken. Efter två dagars uppehåll är klossarna borta.

Då så. Jag var kulturell och gick på poetryslam. Vissa saker fastnar i huvudet.

Det är viktigt att äta. Ingen gillar surisar, det känns som att prata med ett krångelbarn. Det blev bättre sen. Tillslut riktigt bra. Lite besviken blev jag av saker jag fick höra, men det kunde jag ju ha väntat mej. Glad blev jag också av saker, saker som får mej att spinna loss och planera nya projekt.

Jag såg ett barn på bussen, ett extermt litet barn. Det är mycket barn nu, över allt. det är nog rätt härligt. Barn.


Jag bryr mej inte så mycket. Kanske är det fel, eller fegt.

Det är inget fel på förr, det är inget fel på nu heller.

I dag vankas det ovanligt sällskap.

Jag har spelat mej till huvudvärk. Samma sextion takter om och om igen. Jag ska tacka Felix imorron, fast jag tror inte att jag fixar mer än vad han gör. Det är extermt många sextondelar i rad extremt länge.

Jag blir arg och frustrerad. Frestrationen kommer sig av att jag har så svårt att uttrycka mig när jag behöver det. Isklan blir till tårar. Jag är inte ledsen bara extremt arg. Dom ska allt få se!

Jag blir glad när jag får fina kommentarer från Auri. Hon spelar definitivt i Damons liga.

I dag fick jag höra att Viktor bet sig i läppen när han körde upp. Han menade alltså på sin körlektion. Jag vill också!

Även om mina tårar ett tag sprutade värre änn Stephanies har det varit en bra dag. Men det var inte bara jag som hade problem. Pucko, du ska inte gråta fattar du väl. Det var ju bara en bild (som jag för övrigt kommer att sprida över skolan för allas trevnad).

När jag skriver vissa saker får jag någon annans röst i huvudet. Det där "som för övrigt" ger mej Ivannias röst i huvudet. Det är härligt att få känna sig som någon annan ibland.

För en gångs skull får jag ur mej allt jag vill på en och samma gång. Nu ska det tas hand om tvätten innan det är dags för skräp tv.

farmor har köpt russin, gröna och långa är dom. inga problem, förutom att det är så svårt att sluta äta dom.

kalenden blev rätt bra. men fantasi behöver träning.

dessutom jag kan faktiskt bryta arm, med sånna som inte är så starka, eller gamla. vann över en tolvåring, och hans ett år yngre syster. det känns bra. jag tror jag behöver vinna lite ibland. jag är så van att förlora.

det finns andra saker som också känns väldigt bra. som marathonjymapan. (jag tror att jag måste göra en matlåda. pasta i stora mängder). och att jag ska gå och se andrers f ganska snart, några dagar efter att elias spelar och att jag ska till tandläkaren (då kan dom ta bort mitt horn vilket är underbart).

Idag var jag hemma hos elias, fick låna en cykel och färden bar av mot blacka. läskig väg den där... idioter till bilister som vanligt (pappa skulle bli stolt över mej om han såg vad jag skriev om bilisterna). åt mat och såg senare en film. den var lite mysko. och bra. jag åt även många goda jordgubbar, underbart för mej att åka ut på landet, cykla i idyllen, bli bjuden på jordgubbar och få bloggen fin utan att anstränga mej. jaa, fast när jag åkte bussen hemmåt och kännde smaken av jordgubb i munnen så kom jag på att jag glömmde mitt paraply. hannspree. men jag kommer nog få tillbaka det, precis som THE LAST WATZ (eilas!!!!) i framtiden. hur som helst kom jag fram till söder tull så småningom. där fick jag se en nyklippt och vänta på bussen i 21 minuter. det var varmt och det trivdes jag ganska bra med. när min buss äntligen kom promenerade boel förbi. och när jag kom hen fixade jag smidigt diskmaskinen och såg sedan veronica mars. det blir knappast bättre än så.