Veronica

Att börja med Morgonmål för mästare eller farväl blå måndag. Direkt när jag började läsa kände jag mig lugn. Det var en så härlig känsla när jag kännde igen språket. Åh. Jag tror att jag ska läsa alla hans böcker, eller många fler i alla fall. Vonnegut.

Nu är den slut, och jag gillade slutet. Sorglig men fin. När man kan få det man vill ha känns det inte lika värdefullt längre.

Jag är stolt att jag hittade knappen för ë.

Den hade inte kommit än. Skönt.

Jag är besviken. På Romeo och Julia. Den är visst aldrig bra, eller? Och på Justin Case. Den var inte alls bra. Den gör mej inte ens förvirrad, eller det gör den nog lite, men jag irriterar mej inte på den. Inte alls, den vara bara dålig. Jag ska nog läsa How I Live Now, igen, så jag inte blir permanen besviken. Eller så ägnar jag tiden åt Sonic.

Vi var på visning i tre timmar och en kvart. Lite långt blev det allt. Men det var lärorikt. Neutralitet. Roy Andersson. Bege och svartvitt. Det jag gillar med arbetets museeum är de stora ytorna, de gigantiska fönstren och att allt är så slittåligt och snyggt på samma gång. Inget går sönder om något litet livfullt barn skulle peta lite på det.
     Kanske borde jag vara arg på Sverige och låtsad neutralitet. Det fyller mej inte med ilska utan mer av sorg. När jag såg filmen från koncentrationslägret jag  inte minns namnet på känndes det mer som om jag konstaterade att människor kan göra så, och det har dom gjort också.
     Att kunna säga ifrån är något jag vill vara bra på. Kanske är det för att jag inte vill smutsa ner mitt samvete, men vad är fel med det? Jag är inte så bra på att säga ifrån så det gör nog inte så mycket om jag tränar på det.

Så gick jag för att se på bildtreornas projektarbeten. Jag blev besviken när det visade sig att en stor del av det som skulle visats upp hade tagits bort. Sista dagen var det i dag, men är inte det en dag som alla andra? Jag vill skälla på dom. Varför ska inte jag få se vad dom har gjort? Mest besviken är jag nog över att jag inte fick se Jennifers lampor. Jag skulle behöva lite insperation.

Nu vänatar en andra omgång av Romeo och Julia. Får se om jag kan hålla med om Ivannias kritik.

Jag hör Stevie Wonder tänker jag på dikten av Daniel Boyacioglu, Stevie undrar. Kanske ska jag tjata lite på Steffi. Kanske.

Jag vill se I'm not there. Det är dyrt att åka till Linköping. Tror dom att det bara är studenter som vill se den? Alla gamlingar då (som pappa), ska dom tvingas avstå? Vad är det för fel på SF?

Jag har sett Footloose nu. Jag hade ingen aning om att platserna var på tredje balkongen när jag beställde så vi fick extremt dåliga platser. Tur att jag inte är inte längre är liten och feg. Vi bytte platser. Vi såg relativt bra, lite långt ner till scenen bara. Jag tycker att den påminner lite om Grease. Kläderna var fina och allt var bra. Nu vill jag gå på musikal i Stockholm.

Gubbe på en av de dåliga platserna "Ryktet säger att det är neråt..." Jag gill också bli gammal.

Dagen efter trallade vi runt på stan (Ivannias ljudeffekt). Nu är jag nyekiperad, lite i alla fall.

Nu har jag sett den. Den sista kvarten gjorde mej förvirrad....

Jag gick till Salongen, det var lite stökigt. Hade ingen aning om vilka skivor jag skulle låna, tog en med Zappa. Det blev bättre än förväntat. Pappa blev också glad. Nu läser jag Pirrinen och tänker på all svenska jag borde göra, men det är mindre än hälften kvar och kvällen är lång...

Den svenska apan gavs ut 01. Nästan alla Pirrinens tidigare böcker gavs ut på 80 och 90 talet utom Ingens bästa vän som gavs ut 04. Så, nu kommer jag aldrig glömma det.

Efter en visit hos en släkting tänker jag bege mej till bibliotekets nya avdelning och låna en bok. Boken är Ingens bästa vän av Joakim Pirrinen. Tidigare har jag endast läst Gaz samt en och en halv galet abstrakt och surrealistisk novell från hans relativt nya novellbok Den svenska apan. Därför tänker jag bekanta mej mer med Pirrinen.

För att inte få dåligt samvete tänker jag läsa de sidor som vi har i Robinson Crusoe innan jag somnar ikväll.

Varför? Det är en bok man borde läsa, enligt min far, och jag tänker göra det. Dessutom fastmnar allt som hörs eller läses hos vissa människor. Det kan vara en fördel i skolan. Synd att jag sällan minns vad jag läser...

Listan växer. Nu är jag rätt innne på att läsa 1984. Den släpptes då, men den är skriven på 50-talet tror jag.

Nu är jag i alla fall halvägs i "Stolthet Och Fördom", det känns bra, jag vill inte hetsläsa på onsdag.

Att kunna förlåta, att kunna ångra, fungerar det alltid?

Jag är så glad att teorin om Neville stämde. Åh! Det går nog inte att väva ihop sommaren och vintern bättre!

Det är svårt ibland, andra dagar flyter det bara på. Just nu känner jag mej så kreativ, och inte bara det, jag känner mej produktiv också. Det är så fritt. Jag väljer själv vad jag ska göra, vad jag än gör så är det ett resultat av mina beslut.

Jag har fått en stor lust att se en Bergmanfilm till, på grung av Navid och hans projekt "Bergman rung på 50 dagar" (http://navid.blogg.se/bergman_runt_p_50_dagar.html). Jag tänker vänta tills han har sett alla så jag vet vilken jag ska välja.  

Jag tror att jag har ett behov att läsa saker som inte ger mej något. Dåliga böcker är rätt avslappnande, dessutom så slipper jag den där känslan av att jag inte gör något vettigt. Jag skulle kunna läsa en bra bok, men jag väljer aktivt att inte göra det.