Veronica

Ibland är det fantastiskt hur fort man lär sig.

"Här luktar det Enzo...
... och här luktar det Enzos mamma."

Jag läste ett repotage i (gubbtidningen) Dagens Industri om Blondinbella. Om varumärken, om planering. Jag tror inte på planering utan slumpen, när det gäller affärer i alla fall.

Jag vill inte tro att det verkligen är som de beskriver det. Jag tror ingen vet sanningen, men det är hemskt så olika den är i olika generationer. Hur ska det då gå?

Är bland det bästa som finns. Att veta en sak man vill just nu, och sedan göra den. Inga krussiduller.

Men om man inte skulle ha möjlighet blir det jobbigt.


Var det possitv-negativa konflikter?

Skaffa eller inte skaffa. Det kommer i vågor. Jag tror det är värst när man skiljs. Det vore lite härligt att fortsätta följa principen.

-------------

• Mindre fönsterskrapande/tvättande/målande mer jobb? Håller tummarna.

-----------

Vi rasar. Nya tidens trädkramare. Kan det inte inte bara vara som det är?

Trädgårdar sprids. Lite i taget. Tanterna byter. Snart finns allt överallt.

och snurrar, och surrar av idéer. Sommaren är för kort, och jag gillar inte Ledin.

Men, jag har planer, som kommer genomföras.

[Boel, snart är alla möbler ute på landet. Då ringer jag och du får cykla dit och fika som vi sa i vintras...]

"Kommer du inte in i porten?"

Kanske har Evelina rätt. Att det är överreklamerat. Eller så säger hon bara så, för att liksom.

Hur länge sitter ett intryck kvar?
Hur länge bryr man sig om vad jag tyckte?
Längre än jag trodde.

Jag trodde det var för pappas skull. Inte alls visare det sig. Inte för att jag bryr mig så mycket nu, men hur ska man kunna veta det? Lite glad blir jag i alla fall, även om det inte längre spelar någon roll.

Det kommer nya saker hela tiden. Varör kan man inte ta vara på det istället för att hålla fast i något gammalt som inte ens finns längre utan också är något nytt.

Det finns inget bättre förr. Heja Jan Gravall!

En plan. Ett mål.

Mening

Dogges röst i början av Kompisar fårn förr...

http://open.spotify.com/track/5vwwdgq0QulK8wwRLsC0Uj

Då och då. Inte helt fel.
Att veta något någon annan vet, vara steget före.
Som en liten karamell, ingen katastrof om alla vet, men ändå en hemlighet.

Linda B har fel, hur skulle hon kunna veta en hemlighet som inget vet. Om man inte delar är det ingen hemlighet.

Förkylning, vilken uppladdning!

Men men. Nya tag snart.

Sommarlovsrastlösheten. Lite obehagligt är det, inte längre träffa de man träffat varje dag. Eller rättare sagt hemskt. Det krävs en plan för att inte falla in ett slött mönster.

Jag är ganska negativ. Borde förmodligen sluta med det, eller inte. Allt bli alltid bättre.

Trodde inte det skulle kunna vara så bra.