Kunde inte låta bli

Att börja med Morgonmål för mästare eller farväl blå måndag. Direkt när jag började läsa kände jag mig lugn. Det var en så härlig känsla när jag kännde igen språket. Åh. Jag tror att jag ska läsa alla hans böcker, eller många fler i alla fall. Vonnegut.

Brontë

Nu är den slut, och jag gillade slutet. Sorglig men fin. När man kan få det man vill ha känns det inte lika värdefullt längre.

Jag är stolt att jag hittade knappen för ë.

Nu är det slut

Jag har tröttnat på att vara seriös. Jag har också tröttnat på att vara oseriös.

Toppen!

- Drar ni varandra i håret?
- Ja.
- Bra.

Mat

Det är viktigt att äta. Ingen gillar surisar, det känns som att prata med ett krångelbarn. Det blev bättre sen. Tillslut riktigt bra. Lite besviken blev jag av saker jag fick höra, men det kunde jag ju ha väntat mej. Glad blev jag också av saker, saker som får mej att spinna loss och planera nya projekt.

Jag såg ett barn på bussen, ett extermt litet barn. Det är mycket barn nu, över allt. det är nog rätt härligt. Barn.


Jag bryr mej inte så mycket. Kanske är det fel, eller fegt.

Så är det

Det är inget fel på förr, det är inget fel på nu heller.

I dag vankas det ovanligt sällskap.

Enkelbiljett till Månen

Den hade inte kommit än. Skönt.

Jag är besviken. På Romeo och Julia. Den är visst aldrig bra, eller? Och på Justin Case. Den var inte alls bra. Den gör mej inte ens förvirrad, eller det gör den nog lite, men jag irriterar mej inte på den. Inte alls, den vara bara dålig. Jag ska nog läsa How I Live Now, igen, så jag inte blir permanen besviken. Eller så ägnar jag tiden åt Sonic.

Sjukdom.

Är det någon som har någon aning om hur många olika förkylningar det finns? Det kan inte bara vara en för den ena är aldrig den andra lik.

Tack

Känns bra att inte vara sjuk och bortglömd utan bara sjuk.

Disk

Jag sköt upp det. Det är inte negativt, nu var jag glad när jag gjorde det.

Erik och Mackan - Hela och rena. Det perfrkta programet för mej. Synd att inte jag inte kunde visa pappa. När man inte kan göra saker vill man det ännu mer, bara för att man inte kan.

- Anna, vet du vad kvalster är?
- Jaa.
- Bra, för du lever med dom varje dag.

Oggi, ho fatto niente

Dagen har ägnats åt att läsa, för att inte få fnatt. En ganska trevlig sysselsättning.

Jag har också somnat till The Tiny. Härligt!


Romeo, Romeo varför är du Romeo?

Jag var som sagt på teater igår. Denna gång var mitt sällskap possitivare. Mycket possitivare. Det känns lite konstigt att det är ungdomar som protesterar mot modernisering och gamlingar som tycker det är bra. Det blir helt klart mycket bättre på parkett, fast jag höll på att somna. Det kan bero på att det nickades brevid mej.
      Jag gillar att språket är gammalt, men det blev lite känslolöst på slutet. Kanske har jag svårt att uppfatta sånnt. Jag tror inte ens Steph skulle gråtit. Ivannia, jag håller inte med dig, inte än.

En kulturell dag

Vi var på visning i tre timmar och en kvart. Lite långt blev det allt. Men det var lärorikt. Neutralitet. Roy Andersson. Bege och svartvitt. Det jag gillar med arbetets museeum är de stora ytorna, de gigantiska fönstren och att allt är så slittåligt och snyggt på samma gång. Inget går sönder om något litet livfullt barn skulle peta lite på det.
     Kanske borde jag vara arg på Sverige och låtsad neutralitet. Det fyller mej inte med ilska utan mer av sorg. När jag såg filmen från koncentrationslägret jag  inte minns namnet på känndes det mer som om jag konstaterade att människor kan göra så, och det har dom gjort också.
     Att kunna säga ifrån är något jag vill vara bra på. Kanske är det för att jag inte vill smutsa ner mitt samvete, men vad är fel med det? Jag är inte så bra på att säga ifrån så det gör nog inte så mycket om jag tränar på det.

Så gick jag för att se på bildtreornas projektarbeten. Jag blev besviken när det visade sig att en stor del av det som skulle visats upp hade tagits bort. Sista dagen var det i dag, men är inte det en dag som alla andra? Jag vill skälla på dom. Varför ska inte jag få se vad dom har gjort? Mest besviken är jag nog över att jag inte fick se Jennifers lampor. Jag skulle behöva lite insperation.

Nu vänatar en andra omgång av Romeo och Julia. Får se om jag kan hålla med om Ivannias kritik.

jaha ja

Det känns som om jag är med i stalker igen, fast värre.

Jag fattar inte varför jag måste ha sån respekt för andra att jag blir rädd. Det är sjukt.

Då så, comunque, jagska nog inte vara för glad för länge. Nu är det mer lagom. Det är ändå inget jag kan ändra på. Bara för att jag är så stolt över att jag för en gångs skull har klarat av att lära mej något på egen hand. Jag KAN spela första delen av Vals D'Amelie.

Nu är det bara lite snö, inte så kallt och inte alls halt, men i cykelställen är det tommt. Jag förstår inte vad det är som är så jobbigt.

Angående påståendet i tidigare kommentar

Fel. Men det gör inget. Man kan få google sej själv, om man vill.

Stolt

Jag har spelat mej till huvudvärk. Samma sextion takter om och om igen. Jag ska tacka Felix imorron, fast jag tror inte att jag fixar mer än vad han gör. Det är extermt många sextondelar i rad extremt länge.

Jag blir arg och frustrerad. Frestrationen kommer sig av att jag har så svårt att uttrycka mig när jag behöver det. Isklan blir till tårar. Jag är inte ledsen bara extremt arg. Dom ska allt få se!

Jag blir glad när jag får fina kommentarer från Auri. Hon spelar definitivt i Damons liga.

I dag fick jag höra att Viktor bet sig i läppen när han körde upp. Han menade alltså på sin körlektion. Jag vill också!

Även om mina tårar ett tag sprutade värre änn Stephanies har det varit en bra dag. Men det var inte bara jag som hade problem. Pucko, du ska inte gråta fattar du väl. Det var ju bara en bild (som jag för övrigt kommer att sprida över skolan för allas trevnad).

När jag skriver vissa saker får jag någon annans röst i huvudet. Det där "som för övrigt" ger mej Ivannias röst i huvudet. Det är härligt att få känna sig som någon annan ibland.

För en gångs skull får jag ur mej allt jag vill på en och samma gång. Nu ska det tas hand om tvätten innan det är dags för skräp tv.

Vi ska knäcka dom!

  •  Sax
  • Papper
  • Lim
  • Glitter
  • Pennor

Ha! Kanske tar jag med glitter till Ivannia.  Pyssel är världens bästa.

Jag tycker om när jag får veta saker i tid. Inte som nu alltså.


Det är inte snön som faller

Det vore den perfekta låten nu. Påskliljorna blommar och snönn singlar ner.

När jag kom hem luktade mina vantar äckelvinterblött. Jag frös. Om jag ändå vore i Toscana, om. Daggmaskarna är extermt döda och frusna.

När jag känner mej ensam brukar jag ringa lite till mina tanter. Jag har inte gjort det idag. Det beror nog på att jag är så hungrig och bara väntar på att mamma ska komma hem med sardeller åt mej. Broccoli och sardeller är världens bästa. Åh.


Jag hatar er!

Är jag en lite rosa fånig tjej?! VA? Kom inte hit och smutsa ner min blogg med extermt onödiga inlägg för att tjäna läsare. Bara så du vet så tänker jag ta bort alla idiotiska kommentarer. Jag vill inte ha en trevlig söndag, jag vill vara i fred!

Om jag däremot skulle få någon vettig kommentar från exempelvis  Damon så skulle jag aldrig ta bort något. Aldrig.

FEL!

Jag hatar det, men jag hade fel. Eller rättare sagt det var som ni sa.

Dödsstjärnan

30 mar 2008, 16:00
Norrköpings Stadsbibliotek, Norrköping, Östergötlands län
Kostnad : Fri entré

FINAL poetry slam, laguttagning inför SM i Halmstad.


En till

F: "Folk tycker att jag är galen, och det är jag väl också, på mitt eget sätt"
Precis vad jag har tänkt...

(Hon ringde tre gånger och röstade på Nordman)

Jag är glad att allt fungerar så bra.


Influenser.

Influenser. Jag har nog blivit rätt påverkad. Josefine får mig att sprudla av idéer, Ivannia gör att jag ändrar humör mer (kan låta negativt men det behövs), Steph (anie) gör att jag läser mer och Jonna (som också är förutom en välbehövlig paus från allt kaos) har ett härligt lugn när hon konstaterar saker som stämmer perfekt precis som jag vill göra.

Nu känner jag mig rätt fånig. Jag får vara fånig, jag behöver det.

Allt börjar bli som förr men det är fortfarande lite annorlunda, på ett bra sätt.


Död på morgonen

När jag gick ut i morse var hela trottoaren fylld av halvdöda maskar som försökte undvika drunkningsdöden genom att kravla runt på asfalten. Min första impuls var att göra som små barn. Jag ville alltså sätta mig på huk och peta på dom med en pinne. När jag ko hem såg jag en mask som hade en levande framdel men änden var grå och död. Jag hoppas den dör snart.

Chilenare är galet glada och galet arga.

Kanske är problemet att det är svårt att våga visa vad man vill...


Angående det tidigare inlägget

Det var inte jag som hade gömmt den. Sorgen är utbytt mot ilska. Varför är han alltid borta när jag är arg? Nu måste jag efterkonstruktera min ilska och dem kommer aldrig bli lik den som jag bär på nu.

PUCKO!

Vad är det som är så svårt?

Kanske är alla så rädda att misslyckas att ingen vågar fråga.

Steffi! Kom hit så ska jag lära dej!

image12
Jag sörjer.



Varje gång

Jag hör Stevie Wonder tänker jag på dikten av Daniel Boyacioglu, Stevie undrar. Kanske ska jag tjata lite på Steffi. Kanske.

Mer mer

Jag skulle vilja skriva lappar varje dag. Kanske ska jag göra som i ettan. Det vore härligt. Och göra min uppföljningslapp. Och brevet. Och tusen saker till.

Nu räcker det

Om inte jag får vara med kan dom lägga ner tävligen.  NU!

Mina byxor är bra, det är skönt att inte frysa när det regnar. Jag skulle vilja gå till köttaffären igen men det är teater som gäller på onsdag. Det är lite synd. Jag hoppas att den är bra, annars känns det onödigt att se den två gånger.

Jag skulle vilja ha ont någon stans så jag kunde få klaga lite. Jag har inte ont men det är ett litet bllåmärke på mitt ben. När jag springer blir mina knän varma, väldigt varma. Kanske är det något fel.

När jag tänker på San Francisco


Hurt hurt

5,3.

Är inte idrott också kultur?

Jag funderar på varför man döper en klubb till Akilles, jag ser honom som svag.

Jag tänker att jag vill läsa en galen och galet bra bok igen.

image43

Igen, igen!

Nu blev det så där igen. Jag kan inte släppa det. Saker jag säger virvlar runt i huvudet på ständig repeat. När det blir så, då brukar jag tänka på senast det blev på samma sätt och gången innan det, och den innan den. Tillslut är det fem saker som snurrar runt runt runt, och jag skämms.

Så nu är det dags att göra något annat. Börja om på nytt. Ny pyjamas, byta lakan, bort med fula nagellacksrester och på med ny färg.

Jag behöver ett bra utflyktsmål till påsken och veta saker om Bergmans första filmer.

Jag får välja själv.

Det du tycker är rätt kanske inte är rätt för mej. Jag har valt, vad finns det att klaga på?

Mitt finger ser ut som en stel korv.

Jag gillar att ha något att klaga över. I den andra armen har jag träningsvärk. Det är rätt kul med handboll.

När jag såg filmkrönikan klagade mitt sälskap (som också pratar finlandssvenska) på hur fult det låter när Andrea pratar. Jag kom på att det måste bli rätt olika uttal beroende på vart i från man kommer. Jag gillade programmet i alla fall.



Vad är det som säger att det inte kan vara så?

4/3

Ha ha ha!

Äntligen tog jag honom. Hoppas det blir en till snart.

Åh

Kvällen kommer ägnas åt Carlson.



Jag har tappat bort den nya skivan. Det är sorgligt.

Jag vill ha en stor och lurvig vän



När jag blir stor ska jag bli reklamkritiker. Jag skulle ge den här full pott!

Imorgon börjar det. Jag tror att alla överdriver. Det gör inget, jag låter dom. Det är prov också. 1984. Synd att jag inte har läst ut den än. Jag tänkte att allt är annorlunda nu, att det inte skulle fungera. Det kan nog bli som det var, nästan. I dag är jag nämligen inte Shoupenhauer.

inte mer

Borta. Två stycken. Nödvändiga. Ush! Tur att jag gick innervägen. De borde komma fram snart.

Jag finns med på listan i alla fall. Det gör mej lite glad. Snart ska det ut och åkas. Limekaka. Rondeller.

I'm Not There. Jag är glad att det var honom jag började med. Är inte så förvirad. Se den Josefine. Dela den i fyra eller åtta bitar.

Åh så bra

Äntligen! Nu slipper jag vara orolig.

Duktigt Josefine, det gör vi om! (fast bättre)

RSS 2.0