Veronica

Något man måste uppleva innan man dör är att stå under ett japanskt körsbärsträd när det blommar på våren och titta på blommorna och himmelen. Förslag: Repslagaregatan utanför domino, idag, imorron eller i början av nästa vecka. Innan alla blad blåser bort.

För en gång skull åkte jag hem under håltimman. Tur var det. Solen sken så jag blev lite röd när jag satt ute och fikade, läste och åt lunch. Mycket bättre än att dra benen efter sig i skolan flera timmar. Nästa gång tror jag att det får bli orientering istället.

Bara man kan göra det man ska och slippa stressen. Man måste passa på nu när det är, sen är det försent.

Iband blir jag chockad, nästan rädd, över hur små saker som sägs klistrar sig fast i huvudet på mej. Några ord och ett möte gör mej lycklig en hel eftermiddag och den som uttalat dem är inte ens medveten om det. Visst kan det vara tvärt om också men det är på sätt och vis lättare att förså varför det finns kvar och motivera att man minns det med att man behöver det för att utvecklas. Men när det är något som bara är bra men inte tänkt som berömm eller bekräftelse känns det lite meningslöst att minnas det hela dagen. Mår bra av det gör jag i alla fall. Tack!

Jag får bara hoppas att jag själv gör samma sak ibalnd så andra också kan känna sig bra.