Veronica

(men, det beror på att möjligheten råkar finnas när jag tänker och mitt huvud inte klar att låta bli det här, när jag har möjlighet att släppa det)

Så:

• Det är inte kommunikation, det är information
  och resultatet är två paralella monologer.
  Men vad skulle vara sämre med det?
  
  
• Det som verkade bli en händelselös röra av misslyckade planer
  blir inte alls så
  Istället hakar de små bitarna i varandra och bygger helt naturligt en stadig ny plan
  samtidigt som den gamla faller

Och jag önkar att jag kunde på riktigt. Vissa saker tror jag skulle bli bättre och fina på det andra sättet. Men jag kan inte helt än, de är bara osäkra tankar, idéer om hur det skulle kunna vara. Men när jag tänker på det ändras också det gamla sättet.