Vid första blicken

Det är lite av en chock, som vanligt. Det ser till en början ut som det aldrig kommer att ta slut, men sen, på slutet, lär man sig att titta på rätt saker.

Sen kan man undra varför allt är så normalt när man själv vant sig, varför man inte kan se det konstiga i det längre.

Idag är en armbandsdag. En fin dag alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0