Veronica

- Har du pojkvänn
- Frågar du mej?
- Nae
  Hehe jo 
- Nej
  Varför?
- För du skrev min pojke.. i ett mail
- Du missade lite, jag hade "" om texten, det var joannas. Hon som jag bad om hjälp som bad om hjälp av en   "pojke".
  Blev du orolig?
- Hehe nae.
  Glad, nyfiken.
- Synd att det var fel

 

Jag som trodde det var din inställning som var felet. Nu kanske jag tror att det var både och. Eller så förändras tiderna. Eller så fanns det bara i mitt huvud. Eller så är jag inte så feg längre. Eller så är du inte så tuff längre. Eller många andra saker.

Det är bra när saker förändras.

Pricken: Det enda som räknas är likheter och skillnader och hur man förhåller sig till dem. (Jens bok, du & jag, allt annat...)

Det är lite av en chock, som vanligt. Det ser till en början ut som det aldrig kommer att ta slut, men sen, på slutet, lär man sig att titta på rätt saker.

Sen kan man undra varför allt är så normalt när man själv vant sig, varför man inte kan se det konstiga i det längre.

Idag är en armbandsdag. En fin dag alltså.