Och sen

När dörren stängs.

Är allt som vanligt, fast det vanliga är ovanligt ovanligt, och ovanligt tomt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0