Veronica

Två timmar om dagen räcker men det är härligt. Bylsa på sig massor av bra kläder, snöra på sig kängorna, dra isdubbarna över huvudet och sedan med vinden bitandes i kinderna och solen i ögonen glida fram. Sen vänder man och allt blir plötsligt extremt lätt. Isen är spegelblank och skridskorna lite slöa så att man halkar till ibland, men bara lite. På några minuter är man tillbaka där man började och över allt är det små röda, svarta och blå prickar, gubbar och tanter, ensamma eller tillsammans, med eller utan stavar, någon hund som rusar på allt vad den kan då och då. Bara skären man tar är det man hör. Perfekt.