Veronica

Fungerar det bättre än jag tror. Det gör mej glad.

Kanke är människor som allt annat. Man måste anpassa förväntningar och vänja sig. Hur rädd och förvirrad är man inte när man hamnar i en ny miljö?

Det värsta är att se sig med den andres ögon, då sabbas allt. Onödigt är det också, för den enda som alltid följer med och verkligen vet hur saker är, är en själv. (Ponnyn, om du nu ser, jag saknar pluralböjningar också. Det är inte alls så lätt att vara tydlig på svenska.) Det borde vara det enda som spelar någon roll. Och varför är det inte så?