Veronica

Iband blir jag chockad, nästan rädd, över hur små saker som sägs klistrar sig fast i huvudet på mej. Några ord och ett möte gör mej lycklig en hel eftermiddag och den som uttalat dem är inte ens medveten om det. Visst kan det vara tvärt om också men det är på sätt och vis lättare att förså varför det finns kvar och motivera att man minns det med att man behöver det för att utvecklas. Men när det är något som bara är bra men inte tänkt som berömm eller bekräftelse känns det lite meningslöst att minnas det hela dagen. Mår bra av det gör jag i alla fall. Tack!

Jag får bara hoppas att jag själv gör samma sak ibalnd så andra också kan känna sig bra.