Veronica

Barn är rätt söta, ibland, idag. Nu far de runt i trapphuset och väsnas på skånska. Det är visst skånska som gäller här. Jag kan inte skånska, de hör nog inte riktigt vad jag säger. Jag pratar visst inte så högt i vanliga fall heller, nu är det (eller var innan jag uppsökte lugnet och ensamheten) trångt och många som pratar mycket högt. Vissa pratar som Johan Glans, andra som han på teatern, har ingen aning om vad han heter med det var han som var sur och tvär i kvinnosaken vi såg med skolan på lennings. Det var en bra kvinnosak, riktigt bra. Men de var inte riktigt lika fina som i Röda Nejlikan.

Jag skulle kunna tänka mej att bli tvkritiker, ifall jag slapp att se saker som Lost.

Jag har fortfarande inte läst sorteringshattens sång, nu är det väl på tiden tror jag.

Mina föräldrar firar 25 år tillsammans idag. Jag kan inte förstå att de är så gamla, men jag tycker om dom ändå.