Veronica

gillar jag inte. som att om jag skulle vara helt annorlunda skulle min bror, mina föräldrar och min farmor och mormor tycka lika mycket om mej. de har inget val. det är förfärligt ju. hur kan det bli såhär? fast det kan vara lite bra. om man skulle vilja ändra mycket, då kan det kanske vara bra. fast jag är ju nöjd.

nöjd är jag för övrigt med att ha cyklat till farmor och ätit god mat och plockat blåbär till min mustikka piirakka (som jag nu kan stava till ordentilgt). när jag kom hem trött i benen och med ont i ryggen svängde min farbror ner för gatan och överlämnade ett stycke kusin. efter att jag har ätit både banankaka och hallonsorbet tror jag det är dax att somna till amelie-musiken. imorron: storbak, handling och utebio.