noveller

Nu läser jag noveller. Edgar Allan Poe, jag är bara på den tredje än så länge, men varför stressa?

dubbel

Jag gav Litte Miss Sunshine och Walk The Line till min far, nu har vi sett båda. Min gudfar blev glad när pappa pratade om Walk The Line men han blev ännu gladare när han fick låna den.

Det var en bra film, men Litte Miss Sunshine är nog bättre för min familj, jag tror till och med att min bror gillade den trots att ingen blev skjuten. Gårdagskvällen var bra den.

Jag tycker att det borde visas mer bra film på tv, men det är visst problem med det. Synd. Jag såg i alla fall andra halvan av Rufus konserten idag. Det kan vara en bra grej att ge min pappa när han fyller år. Hade ingen aning om att han inte tyckte illa om honom.

Borde inte svt göra en kultur kanal också? Det vore perfekt!

Äntligen

Idag har min käre bror hjälpt mej att fixa en fin bild att ha högst upp. Jag är nöjd med att det änligen har blivit av och srtolt över att jag klarar av att sätta upp den. Det är Elias förtjänst. 

Röda Nejlikan

Det var en hälig pjäs. Den liknar Svarta Nejlikan lite, mer hemlig, men samma tema. Klart sevärd. Jag tror att den passar alla, mormor och mamma gillade den också. De har så fina kostymer, alla är så fina. Jag skulle vilja se den igen. Nu.

Guldkompassen

Jag kan konstatera att jag tycker att det är en härlig film. Det som var bra var: diamonerna, Miss Coulter, Lyra, alla språk och Kate Bush som förmodligen sjöng till eftertexterna. Mindre bra var: sagan om ringen-ljud (för mycket som bara skapar ett dåligt dån), att diamonerna då och då fick mästerkatten i stövlar-ögon och att allt gick så lätt.


musik-jul

Jag har visst blivit överöst av cd-skivor i år. Det kan inte bli mycket bättre!

Anna Järvinen
Christian Kjellvander (jag fattar inte varför han stavar så konstigt)
José Gonzales
Peter LeMarc

guldkompassen

Varför kan jag inte bestämma mig för vad jag tycker?

eclipse

                                              
                                 Läs första kapitlet ut Eclipse här.

Eclipse, tredje boken om Bella och Edward. Allt är som vanligt efter den plötsliga resan till Volterra men mystiska mord i Seattle oroar Charlie. Bella slits mellan kärleken till Edward och Jacobs vänskap.

Jag sträckläste utan att bli aldeles för utmattad. 600 sidor är både mycket och lite på samma gång. När jag hade läst sista raderna hade jag ont i magen. Hela dagen har jag tänkt på den, och vad som kan komma att hända i nästa del, det är en klurig fråga.

Jag hakade upp mig på vissa uttryck som enligt mig återkom allt för ofta. Precis som när jag läste "När jag hör din röst" fick jag en känsla av hopplöshet i en del av boken, men det gjorde bara att jag tog en liten paus och fick på så sätt återhämta mig och tänka efter vad som verkligen hände i boken. På samma sätt som jag kan relatera mycket till Harry Potter så går allt jag ser genom en Twilight scanner, för att se om något är lika.

Förut tyckte jag absolut att den första boken, "Om jag kunde drömma", var bäst. Nu tvekar jag och har svårt att bestämma mig för någon av böckerna. Efter som det är en och samma serie behöver ingen värderas hörgre än någon annan.
 
Att det gick så pass bra att läsa på engelska förvånade mig, men  man kan allt man vill.

Bio

Jag ska se Guldkompassen. Mer om det senare, eller efter jag har sett den.

Stepheine Meyer

Nu är jag på gång men Eclipce, det känns så bra! Skönt att kunna koncentrera sig mer på att läsa imorron när vi har haft sista provet. Jag vill verkligen att Edward och Jakob ska bli sams eller åtminstone sam arbeta och att jakob accepterar att Bella måste bli biten.

image3

I alla fall så kan jag inte låta bli att irritera mig på vissa saker, upprepningar av uttryck. Det beror nog på att jag inte alls är så bra på engelska som jag borde vara. Jag blir så klat extra irriterad när jag inte riktigt vet vad hon menar, men jag orkar inte (eller vill inte) slå upp det för att jag vill hinna läsa ut den så fort som möljigt. Det är lite härligt att bli besatt av saker, att kunna

Jag får fundera mer på vad jag tyckte om den när jag har läst mer än dom första hundra sidorna...

hipp hipp hurra!


Feber 2, sånger om kärlek
Lennart Persson


När jag hade min födelsedag för några år sedan fick jag en bok av pappa. Jag blev lite fundersam när han berättade om hur bra Lennart Persson skrev om låtar och låt texter, dels för att pappa sällan läser tidningar (Lennart har skrivit för expressen) eller böcker dels för att jag nästan var lite för liten för att läsa "vuxenböcker". Den är i alla fall väldigt bra, jag har inte läst allt för jag tycker den känns lite som ett lexikon. Kapitlen hör inte ihop på samma sätt som en vanlig bok. Det är mer som en novellsamling att ha liggandes eller ta ner från bokhyllan när man känner för det.

Nu på senare tid har jag läst mer av Lennart Persson efter som han skriver minst ett inlägg i varje Sonic, mestadels om gamla pärlor sombör återupptäckas.


RSS 2.0