jupiter

Utan att tänka på det har jag vant mig vid det beskrivningsfattiga språket. Jag har börjat tycka om det på riktigt. Kanske borde jag läsa mer böcker av Hemingway för att få lite erfarenhet. Och allmänbildning.

Jag trodde det skulle vara lätt och ganska meningslöst, men på ett bra sätt. Istället fick den mej att må lite dåligt eftersom jag fick tänka lite mer. Man ska inte döma efter utsidan men hur ska man kunna låta bli? Allt som verkar lättsamt är visst inte det. Det bra var att jag förstår saker lite bättre nu. Tror jag.

Jag började lite igår. Insåg att det är precis en sån bok som jag brukar gilla. Jag ska göra den till en liten karamell att ha som belöning efter att jag gjort alla jobbiga skoluppgifter.

Kanske är det alla de galna sakerna jag gillar, att kunna säga rakt ut vad man tänker, något jag aldrig skulle göra annars. Våga allt, göra allt men inte på riktigt.  Eller så är grejen att de inte tänker på vanliga saker, som jag också kan känna att jag gör ibland. Som om jag bryr mig om helt oviktiga saker fast de är viktiga för mej även om jag vet att de är betydelselösa. Kanske fyller jag ut ett hål med dem bara för att jag inte har några viktiga och jobbiga saker att fylla det med. Kanske har jag tur. Eller så har jag otur. Hur ska jag veta?

Just nu är högen på mitt skrivbord gigantisk. Jag har fått noja och vill läsa lika mycket som Jonna, vilket aldig kommer att ske. Kanske om jag skulle läsa Kalla Anka-pocket, men det vill jag inte. I högen finns: Innan jag dör (men den läste jag ut igår), Sinhue egyptiern (som jag kämpade med för en tid sedan), Gomorra (som får mig att somna om kvällarna eftersom det är så mycket namn på olika familjer), Raga (jag vill tro att jag är smart och akademisk), Hey Dolly (för underhållning), två böcker jag lånade av Anna (en om en punktjej som tog livet av sig och en som hette något med Dina), Harry Potter (4) och Känn pulsen slå.

Frågan är om jag snågonsin kommer läsa alla. Knappast. Störst chans har nog Hey Dolly (för att den är enkel) och Gomorra (jag känner mig lite tvingad). Glömde visst Den gamle och havet som också finns i högen. Den kommer bli utläst för jag ska göra analys på den i skolan.

Precis som man behöver dåligt tv ibland tror jag man behöver enkla/dåliga böcker. För att rensa huvudet och känna lite känslor, låta sig påverkas. Att slösa bort en dag på en betydelselös bok är bra. Låta tiden gå, sidorna susa förbi samtidigt som man känner sig produktiv men det inte är utmattande. Det var vad jag ägnade mig åt igår och nu känns allt så bra. Det spelar ingen roll om jag har tal och inlämningsuppgifter att skriva. Jag har i alla fall gjort något med min tid, något som mig att känna mig levande om än för några timmar.

 Tack Jonna!

Denna vecka lånas svindlande höjder.

Nytt möte. Inga betyg. Härligt ändå.

Jag har sett den. Kanske tycker inte min omgivning om den. Jag gör det. Jag vill också bo i Finland.

Nu, äntligen, har jag sett Juno. Jag blev så glad av hennes språk! Lite svårt var det att förstå hur relationen med grannen var.

Jag vill också kunna uttrycka mej så!

På det fjärde ska det ske är utläst. Den var bra men jag lärde mej nog inte så mycket.

Nu är det Ibland bara måste man som gäller, och 1984 förstås...

Vi hade möte. Det blev inte så mycket prat om böcker men det var nog mest för att månaden inte är slut än och alla inte hade läst böckerna. Eller så ska jag sluta hitta på. Vi kan ha trevligt utan att prata om böcker.

Lätt. Lätt är det att börja bry sig om någon i en bok, veta precis vad som är fel och hur det ska ändras. Varför kan inte verkligheten vara så enkel?

Storebror, storerbror vet alla var du bor?

(Jag hittade en tematisk karta över länder där de var rangornade efter hur mycket övervakning som fann. Hos Mildner förstås...)

Nu är den utläst. Jag är förvirrad men jag gillade "Extremt högt och otroligt nära", den påminner mej om sommaren, Ågelsjön och Loe. Perfekt.

Inte trodde jag att filmen skulle vara så kass.